Aaa men inte nu igen

Mjahapp. Tänk jag har då alltid varit ett smidigt fån.

När jag äntligen bestämde mig för att trotsa köksavloppet som proppat igen med något som jag antar är, tja, cement (?) och baka bullar i tjänstkaoset av mögliga tallrikar och bestick, ja då går jag och mördar jästen.

Det måste ha varit exalteringen över att äntligen göra något vettigt denna helg som fick mig att hälla den kokheta mjölken på de stackars arma krabaterna. Nu ligger mjöldegen där och är kall som en livlös tjockmage.

Jag smetar ilsket på dubbelt så mycket fyllning och hoppas att det kommer ta kål på slutresultatets kompakthet.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0