Häromnatten:

"SHRIEK!"

Förvirrad E sätter sig rakt upp i sängen och tänker; "Vampyrer! Attans bananer! J, nu dör vi!"

"SHRIEK!"

Sittande E börjar se sig omkring i dunklet utan glasögon och linser; "Det är en flygande råtta i mitt vardagsrum".

"SHRIEK!"

"aaaaa men va fn det är ju brandvarnaren". Liten E stampar ut i vardagsrummet och stirrar ilsket på den lilla runda manicken i vardagsrumstaket.

"SHRIEK!"

E stirrar vidare med ont öga och mumlar: "nu håller du tyst din lilla satns mackapär, annars blir det stryk".

"SHRIEK!"

"ALLVARLIGT med stryk blir det. Om du inte blir tyst. Nu."

"SHRIEK!"

"Do NOT make me come up there!" E hyttar och viftar med pekfingret åt tablettasken i taket såsom farmödrar brukar göra när man var liten och gjorde något olydigt.

"SHRIEK!"

"Där gick du över linjen, nu kommer jag upp". E klättrar upp på en stol och inser att endast fingertopparna lite graciöst kan pilla på kanten av den lilla runda skrikande asken.

"SHRIEK!"

"AAAA MEN SERIÖST!" Gormar E och stapplar ner från stolen in i sovrummet och deklarerar att "J, jag når den inte".

"SHRIEK!"

Intet ont anande J som inget märkt av SHRIEKandet väcks och beger sig sömnyrsligt ut i vardagsrummet och plockar ner den lille krabaten.

"SHRIEK!"

E sliter ur batteriet ur den lilla varelsen.

"PIIIIIIP SHRIEK GNISSEL VRÅL ARGH NU DÖR VI ALLIHOPA" deklarerar den lilla lådan.

J (försöker överrösta den lätt överreagerande pillerdosan): "SÄTT TILLBAKA BATTERIET FÖR BÖVELEN! SKYNDA DIG! ÖRONEN RAMLAR JU AV!"

E lyckas pilla tillbaka batteriet samtidigt som hon håller fingrarna för öronen för att skona sin delikata hörsel.

"SHRIEK!"

J går fram fönstret, öppnar det barskt och sular ut den lille jeveln i regnvädret.

....

Var historien övergick från verklighet till fiktion är oklart. Tyst blev det iallafall. Brandvarnar-designers världen över skrattar gott åt gemene mans missöde.