Jag är nu inne på mitt andra praktikförlopp i utbildningen, mycket spännande.

Till skillnad från förra gången, då jag kände mig som ett vilset får och ville mest sitta och gråta i ett förråd, så känns det som om jag har lite mer kött på benen. Nu törs jag gråta utanför förrådet.

Närå, skämt åsido, jag har inte gråtit någonting ännu. Men det var ju trots allt bara första dagen. Det kommer nog helt enkelt både dåliga och bra dagar. Som min gode "kollega" berättade: "sista dagen på min praktik så skulle jag assistera den ansvariga överläkaren till en operation, där jag avslutade operationen med att sätta suturnålen rakt i hans finger. Han blev så arg så jag funderade på om jag skulle komma att behöva sy ihop venen i pannan på honom snart också... Som tur var hade vi fyllt i evalueringen dagen innan".

Man går aldrig säker.